Sida:Noveller och skizzer - Johannes Alfthan.pdf/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
137
BORGFRÖKEN.

”Lösen?”

”Tyrann eller frihet.”

De fortsatte nu ljudlöst sin väg genom den mörka decembernatten.




Men den natten voro äfven andra personer i rörelse. Starka patruller genomtågade gatorna, men gåfvo efter en kort vexlad lösen hastigt plats åt våra nattvandrare. Dessa gingo uppför Newska-prospekten, men blott fram till gatan ”Lilla Million”, veko af åt densamma och stodo snart framför ett stort hus, liknande ett palats.

”Så nära mitt residens,” mumlade den ene, ”det är djerft. Låt oss stiga på.”

Darrande öppnade den unge förrädaren af sina med-sammansvurna dörren.

”Ni kommer väl sent,” sade en påtagligen till portvakt förklädd militärsperson.

”Tids nog att träffa värden,” svarade Sergejeff hastigt. De fortsatte sin gång.

”För Guds moders skull,” hviskade nu den sistnämnde, ”vid den dörr, som vi nu komma till, måste hvarje person gifva den andra lösen.”

En trappa upp möttes de af en mörk gestalt, insvept i en mantel:

”Hvad väntar ni?”

”Tyrann eller frihet?” svarade Sergejeff sakta.

Hans följeslagare mumlade blott några otydliga ord, hvilkas ljud försvann i maskens flor.

En hand lades tungt på hans skuldra,

”Hvad väntar ni?” ljöd åter frågan.

Det var ett kritiskt ögonblick. Sergejeff darrade i hela kroppen, så att hans värja slamrade emot korridorens marmorvägg.

Hans följeslagare teg ännu ett ögonblick; han tycktes kämpa en svår inre kamp, men framstötte slutligen med häftig, pressad röst:

”Tyrann eller frihet.”