Sida:Noveller och skizzer - Johannes Alfthan.pdf/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
15
KALLISTA PÅ KASTELHOLM.

hade dragit båten upp på ett stort flytande isfält. Då lossnar just det stycket, som båten låg på, och börjar flyta bort. Vi stodo der som klubbade skälar, dumma och skrämda, men Kallista, som var med, hon hoppade i sjön, i det iskalla vattnet, och sam bort till båten, stötte den i sjön, i sanning ett svårt göra, och rodde den till oss igen. Så blefvo vi räddade, men hon blef sjuk efter den resan och låg i flera månader hos prostens. Det var vintern efter engelsmännens besök hos oss, och var hon ”drömmande” förut, så blef hon sedermera ännu mera underlig. Men snäll och flitig och rask är hon ändå, det är alltigenom en dugtig flicka.”

”Är hon vacker, Bengt?” ”Joo, men mera som herrskapsbarn, fast nog är hon bonddotter, så mycket veta vi visst, ty hon är född nära det gamla slottet.

”Kastelholm?”

”Ja, Kastelholm, vet jag”, sade Bengt, ”men se nu friskar vinden till och jag vill väcka far.”

Vi fortsatte färden, kommo utan äfventyr i daggryningen till Hammarudda, lossade kaffebalarne och begåfvo oss upp till Falkens Eriks gård. Jag var rätt nyfiken att få skåda den raska Kallista, men blef sviken i min förhoppning, ty hon hade för några dagar sedan begifvit sig till prosten i Jomala för att hjelpa till vid hvarjehanda hushållsgöromål. Hvad hvar att göra? Jag tröstade mig dock snart med en god bädd och sof tills solen stod högt på himlen. När jag vaknade hade all trötthet vikit och jag gjorde upp min resplan på ”fasta Åland”, och anträdde äfven snart, samma dag, min ”tour”.

2.

Det var, såsom jag redan antydt, på försommaren. Årstidens utveckling var vida mindre framskriden på Åland än i svenska skärgården; här var allt vår ännu,