resan tills Nadeschda blifvit fullkomligt återställd, bemöttes af Boris med ett gäckande: ”vi ha ypperliga läkare i våra kloster.”
Och så gick det; klostret blef Nadeschdas och en cell Nikifors öde.
6.
Någon tid efter sitt inspärrande erhöll Nadeschda sent en afton besök af ett äldre fruntimmer som underrättade henne att hon skulle flytta. Nadeschda steg i en vagn och fördes till en ångbåt. Fruntimret ledde henne till en hytt och här — hvilken syn! — mötte hon sin far, den gamle Iwrenjew — och Nikifor, i hvars armar hon nästan svimmade.
Men på börsen i St. Petersburg talade man den veckan mycket derom att den rike vinhandlaren just i dagarne måtte ha gjort en stor förlust, alldenstund han sett sig tvungen att ur riksbanken uttaga en ofantligt stor summa. Ingen fick dock veta hvart pengarne gått, ingen utom de fem personerna i hytten och några andra till ”som behöfdes”. Ja, det är sannt, i Ryssland går allting an.
Några veckor senare erhöllo såväl doktorn som den unge litteratören i Wiborg en notifikation med Genéves poststämpel om Nikifors och Nadeschdas bröllop, jemte underrättelse att det unga paret ämnade tillbringa en del af sommaren 1868 i det engång så efterlängtade ”fria Sverige”.
