Sida:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


91
Vpror aff Folkungar.

mechtoge i rikit, Och the talade konungenom ther om hardeliga til, at han icke skulle settia them vthlendningar öffuer hoffuudet, och än thå (som noogh merkiandes är aff thet som epter fölgde) konungen theres claghemåll fögho achtade. Talade the och teslikes förberörda Ingemar til at han icke skulle så forachta Swenska män som han giorde, eller ther skulle göras annat til, Men han gaff them kort ordh och badh them bruka theras betzsta. Så begaff thet sich en tijdh at drotning Heleuig war i Skara til tals med sin fadher greffue Gierdt aff Holsten, Ther war och then Danske Ingemar med, och forwente konungens tilkommelse. Vpror aff Folkungar.Så woro ther och noghro aff the Folkungar, som war, Johan Philpuson, Johan Karlson, Amund Tuweson och her Philpus aff Rumby, eller Rampaby. Tesse alle gingo til och slogho fornemda Ingemar i hääl, och gripo greffue Gierdt til fånga, och förde honom til Ympseborgh, Men drotningen flydde i clöstret, och i thetta spelet war Johan Philpuson then ypperste, hwilken ther och strax läät bestalla Jwnaköpungs slott. Och meena en part at konung Waldemar haffuer warit i thetta spelet med, på thet han motte komma til rikit i gen. Thå konung Magnus fick thetta weta, wart han ganska illa til fridz, besynnerliga för sin swäär skul greffue Gierdt, som fången war, och än thå han på alla sidhor forsterkte sich, så hade han doch likawel sin breff och bodh til the Folkungar, och gaff them godh ordh, och sade sich icke mykit kunna forwndra at the sådana stycke giordt hade, ty the hade thet giordt som rette Swenske män the ther icke wille läta vthlendningar sittia sich offuer hoffuudet, och lagde all ting til thet betzsta, och ther med fick han greffue Gierdt löösz, och läät honom fara heem i gen och stillade så then vproren med the betzsta middel han kunde. Men sedhan alt wardt stillat, kallade han them som then vproren giordt hade, til sich til Skara, och ther läät han tagha them