tridhie, at en hertogans tienare hade slagit konungens portaner för thet han icke wille låta honom in. Then fierde, at hertogen hölt for stoort stått, så at han läät sina tienare så mykin öffning haffua med stekande och brekande, at konungens gårdh war intit reknandes emoot hans gårdh. Ja thenne fierde articlen war retta orsaken til all then owilia som konungen hade til honom, Ty at hertog Eric war en lustogh och beleeffuat man, så att alle vndte honom gott, och för the öffning och ridderspel som han altijdh brukade, hade monge lust till at tiena honom, och jw the betzste, och thet fortykte konungenom. Ty at thet pläghar wara en gemeenlig plåga i bland herrar och förstar, at then ene fruchtar för then andres godha rykte, och bäär ther affwund widh. Men hwad hertogen haffuer swarat til thet honom forekastat war, kan man icke weta, vtan at the skildes openbara fiender ååt, och konungen vndsagde hertoganar at han skulle göra them ondt ää hwar han them beträdha kunde. Hertogana måste rymma landet.Och ther före hade the thå icke annor rådh, än at the moste rymma landet, och gåffuo sich så til konung Eric i Danmark som hade theras syster, formodhandes at han skulle wara en godh meklare i sakenne, Men ther funno the ingen tröst, ty at konung Eric hölt mera med konung Birger än med them, epter thet at bådha konunganar hade hwar annars syster. Thå hertogana hade giffuit sich vtaff landet, lät konungen strax kennas widh alt theras godz, och han toogh in Nyköpungs slott som hertog Eric inne hade, och altt thet them til hörde toogh han them i fråå. Kommo och så bådha konunganar til taals widh Fagradaal, och thå hertogana fornummo, at ther handlades icke på theras betzsta, gåffuo the sich i frå Danmark in til konung Håkon i Norige, och clagade theras nödh för honom. Han vndtfångade them wel, loffuade them bijstondt, och at han wille forarbeta ther vtinnan at the skulle komma til theras i gen, och han forlente them Kungelle slott och stadh,