Doch fortalde hertog Waldemar för honom huru wel han hade warit trachterat, så at ther skulle jw ingen fare wara på ferdom, Nyköpungs gästabudh.Ther fore fooro the thå bådhe till Nyköpung epter konungens begeren. Och thå the kommo noghot när in emoot stadhen wordo the förwarade at konungen achtade them ondt, Men hertog Waldemar toogh thet illa widh sich, och sade at the hade warit alt förmonge, som hade burit ondt emellen theres brodher och them, och ther fore bleeff thet intit achtat som them sades, vtan the foro til konungen, och wordo annamade som the hade warit gudz änglar. Och om afftonen thå the skulle gå i seng, lagades thet så hertogarnes folk skulle alt haffua sina sengar i byyn, och thet bedreeff her Johan Brunke konungens drotzeet så at hertogana woro aleena på slotet. Och om nattena som the lågho i theras betzsta sompn, läät konungen slåå vpp dörena om them, och läät gripa them, och i thet buller som thå skedde, spoorde konungen hertogana til om the drogho til minnes Håtuna leek, Nw war och en leek för handenne som icke war bettre än then warit hade. Och ther mett kastadhe han them i tornet, och läät hårdeliga bebinda them med hals jern och bultar, och bleeff hertog Eric ganska illa trachterat. Sedhan läät konungen gripa hertogarnes folk som i stadhenom lågh, och giorde sich strax reedho til at fara til Stocholm som hertog Waldemars folk inne hade, Men tijdenden woro allo redho tijtt kommen huru han giordt hade. Ther fore slogho the vthaff stadhen och driffuo honom til baka, så at han moste dragha til Nyköpung i gen, och begynte så hertogenes wener reesa landet emoot konungenom. Her Mattes war höwidzman for Vplenningana, her Karl för Smålenningana och her Birger för Westgöthana, och the forsamblades alle för Nyköpung. När konungen thet sågh bewarade han tornet ther hertogana inne såto well med stark lååss och bomar, kastadhe så nyklana i strömen, bemannade
