i pant för theras soldh, mong land och slott ther i rikit, besynnerliga hade the Skåne inne, och twingades thet landet ganska hårdeliga aff the Holster. Teslikes wore the Skåningar i stoor twång aff the Swenska, för ty the hade icke än thå vthgiffuit then summo som the plichtoge wore för theras fengelse, ty the woro try hundrade fångar, som her Mattes Ketilmundson hade fördt ther vthaff landet, som förberördt är. Epter thet nw at the i Skåne så trengdes på alla sidhor, och inghen macht war i Danmark at komma them vthåff sådana nöödh och twång, Ther fore beslutades thet så at the skulle geffua sich vnder konung Magnus i Swerige, och han skulle köpa landet här vnder rikit, och lätha the Tydzska få thet the till achters wore. Och thetta begynnades först at handlas widh trettan hundrad och tw och trettiyo åår epter Christi byrdh, och thå bleeff Erchebiscop Olaff wijse dödh, och ååret ther epter toogh konungen halff parten aff alla kyrkio tiyonder offuer heela rikit, til hielp at lösa Skåne in med. Och gaff konung Magnus först vth fyra och tretiyo twsend lödiga mark silff, kolnesk wigcht, och thet fick greffue Johan aff Holsten, sedhan gaff han vth tiyotusend och så tolfftusend lödigha mark, som the breff ther vppå giffuin clarligha innehöllo. Gaffz och sedhan meer vth, eller och som nogh troendes är, wardt affslaghen then summa som the Skåniska fångar vthgiffua skulle för theres fängelse, Skåne köptes vnder Suerige för 70000 mark silff.Så at heela summan som Skåne köptes med, lopp til siwtiyo tusend lödigha mark silff, alt kölnisk wigcht. Och giordes ther ganska stora förwarningar och förplictelse vppå, at Skåne, Halland, Bleking, med Hwetenöö skulle til euigh tijdh bliffua vnder Suerige, som konung Waldemars eghin breff medh mongha biscopars och Danmarks rikes rådhs breff ther på vthgiffuen clarligha bewijsa, Aff huilken breff vthscriffterna än nw mongestedes finnas. Men förplichtelsen lydde så, at om någhor Danmarks konung wille saka eller taala på Skåne, tå skulle alt
