Hoppa till innehållet

Sida:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


132
K. Eric forgiffuin.

beslutat at konung Magnus skulle leeffrera i frå sich all the breff som lydde på Skåne, huru thet vnder Swerige köpt war, Fyra biscopar och fyra aff the ypperste i bland ridderskapet skulle haffua them i förwaring. Men thet kom intit ther til, för ty konung Magnus fick icke breffuen i frå sich, och ther aff kan wel merkias at rijkesens rådh hade ther en fara före, at k. Magnus skulle läta k. Waldemar fåå breffuen som dröttningen vtloffuat hade. Thenna dachtingan och herramöte skeedde epter Christi byrdh trettanhundrat siw och femtiyo åår, om wårena widh Sancti Marci Euangeliste tijdh. Och än thå at konung Magnus hade fått sin part aff riket, så är doch noogh merkiandes aff then stadhga som ståår i edzöres balken i stadz laghen then konung Eric giorde med rikesens rådh i Stocholm på Sancte Katherine tijdh på samma åår, at samme konung Eric haffuer warit mechtigare och mera affhallen än hans fadher. Annars hade jw konung Magnus wordet i samma stadhga med benemd besynnerliga mädhan thet skeedde i Stocholm som på hans deel fallen war, Doch thet är clart på tagha at sonen achtades meer än fadhren. Stadhgen som nw om talat är, lydher emoot them som göra sampnat emoot borgamestere och rådh och är insat i stadzlaghen.

K. Eric forgiffuin.Epter nw at konung Magnus och hans förstinna fornummo at theres son vexte meer och meer til, och the wordo forachtade, än thå at theras son hade them likwel för öghon, vndantaghandes at han war högst i regimentit, så tenkte the til (effter som en almennelig mening war) huru the skulle komma honom om halsen, på thet at rikesens rådh icke skulle haffua sådana bijstond aff honom. Kalladhe så honom til sich, vnder thet skijn at the wille haffua noghon wenligh handel med honom, och noghro aff rikesens rådh med honom, Ther gaff thå hans modher honom en dryck, aff hwilkom han fick sin dödh, så at tiwgho daghar ther epter bleeff han dödh. Och thå han kände sich wara