emoot honom, hans onda liffuerne ropades openbarliga vth mongom til förargelse, och thet rychtet gick vth om honom, at han icke hade annat i sinnet, vthan at förderffua rijkit i grund. K. Magnus gripen.Ther före kom thet thå ther til, at the Swenske wende sich in til konung Håkon, konung Magnuse son, hyllade honom för sin konung, som the hans brodher til förenne giordt hade, och kommo honom ther til at han läät gripa sin fadher i Calmarne kyrkio, på S. Martini dagh, och han bleeff satt på Calmarne slott. Och bleeff thå så handlat at konung Håkon skulle haffua hertogh Albrictz aff Mekelborgh frenko, jungfru Elizabeth greffue Henrics syster aff Holsten, och öffuergiffua konung Waldemars dotter then han til förenne troloffuat hade.
Om k. Håkons gifftermåål.Men thet skal man her weta at historie scriffuarene dragha icke aldeles öffuereens, huru mett thetta gifftermååll tilgonget är. Somblige seya så, at greffue Henric jungfrunes brodher skulle på then tijdh haffua hafft Calmare i pant thå thetta gifftermåål bebundet wardt, och at thet skulle haffua skeedt med konung Magnuse samtyckio och med sådana förplichtilse, at om samme greffue Henric låte thet icke haffua framgong, thå skulle han mista Calmare som han för ena stora peninga summo i pant hade, och ther til skulle han wara förfallen til sextiyo tusende mark silff, huilka han konungenom giffua skulle. Men konung Magnus hade på then andra sidhon så förplichtat sich, at om han icke låte gifftermålet gå fram, thå skulle alt hans ridderskap wara frijt i frå then eedh och huldskap som the honom plichtoge woro, och the skulle thå wenda sich til greffue Henric, til huilkit ridderskapet sich med swåra eedher forplichtat hade. Men somblige cröneke scriffuare beröra intit om sådana forplichtilse, Doch ää huru ther om wara kan, thet är jw clart noogh, at rikesens rådh haffua mäst begååt thetta gifftermålet, at the alle skulle warda teste mechtigare emoot konung Waldemar som Skåne inkrechtat hade,
