och wordo monge aff them vthskickade som jungfruna inhemta skulle. Men konung Håkon wende sich til itt annat sinne och gaff sin fadher löösz i gen, och så begynte åter konung Magnus handla med konung Waldemar om hans dotter jungfru Margaretha, at konung Håkon skulle få henne til förstinne som til förenne beslutat war. Och thå som först bleeff handlat om thetta gifftermålet, epter som en part meena, huilkit och noogh troendes är, thå läät konung Magnus, konung Waldemar få Skåne i gen til morghongåffuo på thet at gifftermålet skulle jw gåå fram. Skåne alt för stoor morghongåffua.Men thet war alt för stoor och en skadhelig morghongåffua, sådana morgongåffuor pläghade til förenne icke giffuas. Then gambla Westgöta laghen haller så inne, at konungens morghongåffua skal icke wara högre än til tolff mark gul, Mark gul pläghade reknas på lxxij Vngerska gyllene. Men thenna morgongåffuan war altt för stoor, och är klart nogh at om Skåne haffuer så wordit handlat, at konung Waldemar skulle sielff tagha thet in. Ty konung Magnus war icke så mechtig at han kunde låta honom thet vp, icke wille han heller läta bemerkia sigh ther med, at han skulle så låtha thet gå borth, Doch war thet hans wilie, annars hade han icke med retthen antwardat breffuen i frå sigh. Men huru thet retzliga tilgått är med bådhen thenna gifftermålen är icke aff cröneke scriffuarene så liwsligha föregiffuit, som thet wel behöffdes. Doch thet kan man jw clarliga merkia, at rikesens rådh wille thet gifftermålet med greffue Henrics syster skulle framgå och thet andra göras om intet, Men konung Magnus giorde thet ogilt, och läät sin son få konungens dotter i Danmark. Så är icke heller thet i crönekerne clarliga vthtrycht, om konung Magnus loffuade Skåne borth förra än noghot wardt talat om thetta gifftermålet, eller skedde thet och alt til lijka. Troligast synes thet wara, at thå konung Magnus wille förbinda sich med konung Waldemar, at han skulle wara teste
