Cröneker som the haffua til sinnes warit ther scriffuit haffua, och för then skul komma the Swenska Cröneker icke öffuer eens med the Danska, och ingen parten scriffuar noghot gott om then andra, Ty är thet ock wilsamt noogh, at tagha ther noghor godh rettelse vth. Doch likawel haffuer jach nw taghet mich före, at vthdragha en lijten Cröneke aff the andra, och haffuer jach satt ther in thet som jach haffuer förnummet sanningene lijkast waritt (ty thet som sant är will jach jw gerna scriffua), aff huilka man merkia må, huru här i rijkit i förtijdhen tilgonget haffuer, huru rijkit haffuer stådt vnder infödda herrar, och huru thet haffuer wordet regerat aff fremmande herskap, huru thet haffuer stådt vnder konungar, och huru thet stådt haffuer vnder höwidzmän. Och må man doch här altijdh see, hwad obestond, twist och twedreght woro fädher haffua warit bekymbrade med, så at wij icke behöffue förundrat om i wår tijdh illa tilgåår. Woro förfädher haffua försökt werldennes onda wesende så wel som wij, werlden är altijdh sich sielffuo lijck, hon är altijdh bullersam och mödhosam at wara vthi, Then i werldenne wara skal han moste wenia sich widh at lijdha mera ondt än gott, mera örligh och annor bedröffuelse, än fridh. Så må man och endeels merkia här aff, werldennes ostadigheet, at the högste jw så snart warda niderslagne, som the lägste, ja the högste stå farligast i werldenne, ty the haffua monge som gå them epter, Så at jw höghre en är besatt, jw flere haffuer han owener, och lyckohiwlet (som man seya pläghar) går snart om kring i werldenne. En ringa man kan snart förhögder warda, och en högbesåtten man, kan hastigt til intit göras, aff huilkit the som förtrykte äro mogha haffua thet hopp, at med them kan än bettre warda, och the ther högt besatte äro, mogha haffua then fara, at hiwlet skal gå om med them, och för then skul haffua öffuerdådh och öffuerwold fordragh, tenkiandes at gudh kan snart fornedhra them, och förhöya
