owilie emellen rikesens rådh och honom, Och kan man clarligha merkia at han hade liten ynnest aff then menigha man i rikit, all then tijdh at rikesens rådh förmåtte så offta settia honom vthåff konunga wellet. Ja, then haffuer fåå swenar som ingen ynnest haffuer. Han wille försterckia sich med konungen i Danmark rikena til en dråpeligh skadha, Men thet hade warit bettre at han hade försterkt sich med sina vndersåters ynnest, wilia och kerleck, än med fremmande förbund, och thet skulle haffua better bekommet honom. Så seer man och aff thenna konung Magnuse historie, at rikesens rådh och menige adhelen haffue fögho gagn hafft ther aff at the togho junkar Magnus, konung Birgers son, aff daghe, then the för theres konung vthkorat och ena Christeliga leyde tilsaght hade, the lätho dräpa en vthwald konung Magnus, och togho en annan konung Magnus i gen sich sielffuom och meniga rikena til fögho nytto. Doch thet war wisseligha itt openbara Gudhz straff, aff huilko man lära moste halla eedher och lyffte widh macht, Men straffet war icke än thå ther met ändat, ther stoodh mera i gen.
Håkon dödh.Thå nw konung Håkon hade fått sin fadher löösz bleeff han i Norige och icke mykit longt ther epter bleeff han dödh, och hade med sinne förstinne drotning Margarethe en son epter sich, som arffwinge war til Norige och icke mykit longt ther epter bleeff han dödh, Margareta ärffde Norige och Danmark.och så ärffde modheren Norighe epter honom. Teslikes fick hon och Danmark epter sin fadher konung Waldemar, ty hon war eenda barn, och han bleeff dödh 4 åår effter konung Magnus war lösz wordhen, Så hade thå drotning Margareta bådhe Danmark och Norige inne. Men thå konung Albrict hade frijt fått Swerige in med all slott och feste, förachtade han ganska mykit the Swenska och drogh här in sina landmän och giorde landet fult med Tydzskar, och them antwardade han all slotten in, och the Swenske
