kunde intit hielpa, Ty konungen sade sich hwarken kunna eller wilia öffuergiffua the Tydzska, och at han vthan alt mootstond jw wille haffua hwar tridhie gåårdh aff alt frelsze, hwilkit han och så giorde eller lääth fultfölia, och toogh in thet han begierade, meer och icke mindre, och antwardadhe thet the Tydzska i händer, hwilkit the Swenska ganska illa behagade. The Swenske settia sich vpp emoot Albrect; begiera hielp aff Margaretha.Ther före sade the thå konungenom alwarliga til at han skulle läta them bliffua widh theras rätt, läta the Tydzska i frå sich och besettia rikesens slott med Swenske män, eller the nödhgadhes göra ther annat til. Men epter thet the intit hörde wordo vtan platt förachtade, begynte the en stoor part settia sich vpp emoot honom, befesta theras gårdar och sade honom theras huldskap och mandzskap vpp, Och epter thet the icke woro mechtige noogh til at stå honom emoot, ther före begierade the thå hielp aff drotning Margarethe som Danmark och Norige frijt och qwit innehade. Och thå hon sågh then nöödh och twång som the Swenske vthi wore, och at the begierede hielp aff henne, fick hon tilfelle at begiera Swerige med the andra tw riken, och gaff the Swenska så för swar på theras begieren at om the wille annama henne för theres förstinne, så wille hon göra them bijstond, hon wille och halla them widh Swerighes lagh och rätt, och låta them bliffua widh theres arff och eeghit, frelsze och frijheeter.
Thå nw drotning Margaretha sådana begierade, wordo the Swenske mykit bekymbrade hwad the betzst företagha skulle, för ty thet syntes them wara ondt på bådha sidhor. Doch hade the icke andra vthwäghar, vtan at the antingen moste thå tagha henne för theras förstinno och seya henne huldskap och mandskap til, eller the skulle i grund warda förderffuade aff konung Albrect, ther före folgde the thå hennes wilia epter. Och så begyntes åter thå en hard och långsam feyde her i rikit ther en oseyeligh skadhe och forderff kom