aff hans regemente, hwad vnder fremmande herskap förmoendes är. Med fremmande herrar kommer mykit fremmande folk, med fremmande sedher, ther landzens inbyggiare warda förtryckte och vnderkuffuadhe med, Och är thet naturligit at herren haffuer mera kerleck til sina eeghna landmän och setter mera troo til them, än til the andra, och ther före warda landzens infödda män förachtadhe och förarmadhe, och vthländzske män warda rijktadhe. Så giorde thenne konung Albrect, han ladhe the Swenska skatt öffuer skatt vppå, at han skulle göra sina landzmän rijka, han giorde monga fattiga på thet han skulle göra många rijka. Ja så mykit gaff han androm, at han bleeff sielff fatig ther öffuer, och intit kunde reckia til för honom, Han achtade icke, at kunna spara, är stoor rijkedom. Aff monga olaghliga beskatningar plägha komma obestond, som häär skedde, och summa summarum, thet skickar sich så betzst, om thet så skee kan, at hwart land haffuer sit eeghit herskap. Thet händer wel offta, at inländzske herrar äro landena skadhelige, Fremmande herskap sellan rikena nyttogt.Men fremande herskap är ganska sellan rikena så nyttogt som thet behöffde. Och än thå en fremmande herre kan wara godh och foom noogh, så haffuer han doch fremande sedher, och fremande folk som landena är til förtryckilse, Ty så är werldennes lopp, at hwart och itt land wil bliffua widh sina sedher, och kan icke gerna lijdha förwandlingar, med mindre at ther kommer buller och förtryckelse vthaff. Så är thet och vnderstundom bettre, at lata itt land behalla sina sedher, när the icke alt förmykit onda äro, än at man skulle med obestond införa noghra nyia sedher som bettre wore, Man seer och the land och rike i hwilkom fögho skickeliga sedher äro så wel stå widh macht, som the ther skickeliga tilgår. All land höra Gudhi til, han haller them all widh macht, doch haffuer han icke all land med lijka förstond och skickeligheet beprydt och begåffuat, Ther före är thet betzst at hwart land
