bliffuer widh sin lagh och sedher, och thet skeer aldra betzst vnder indländzska förstar. Thetta är icke sagdt fremmande herrar til förachtilse, Men huru land och rike plägha ståå vnder fremande herskap, haffuer man lärdt aff förfarenheetenne. Doch Gudh som landen tilhöra, han vpsetter för herra hwem honom teckes indländzsk eller vthländzsk.
Margaretha icke bettre än Albrect.Thå nw drotning Margaretha hade fått Stocholm in, så at hon all try riken frijt inne hade, gick the Swenska samma nödhen öffuer som them öffuergick i konung Albrectz tijdh, the wordo förachtade, och the fremande wordo vpsatte til slott och lään, än thå at fast annars vthloffuat war, thå the Swenske anamade henne för theres förstinne, ther och mong breff och insigel på vthgiffuen wore, at rikesens slott och feste skulle wara i the inföddes och icke i fremandes händer. Men thet bleeff intit hallet, och thå rikesens rådh claghade ther öffuer och sade at crononnes slott och feste skulle besöryas med Swenska män, epter som the vthgiffna breffuen innehöllo, Thå wordo the med spott och spee affwiste, och badh hon at the skulle wel bewara theras breff, hon wille wel bewara sin slott. Lagde hon och ganska monga och nyia skatter på landet, Hon lagde en rumpo skatt vppå, at bonden skulle göra skatt aff allan sin boskap, aff hwario rumpo. Hon lagde på at hwar och en bonde som sin eeghen eeldzstadh hade skulle vthgiffua ena mark, vndan taghandes, drotninga mark, och noghra andra tungar och beskatningar som hon hade lagdt på landet, så at thet bådhe aff then longa feyden och the olagligha skatter som på lagdhes, bleeff platt vtharmat. Och alt thet guld, silffuer och peningar, som hon här i rikit öffuerkomma kunde, hwilkit ther drogh til stoora summor, thet förskickade hon alt aff landet til Danmark, Så at aff all hennes anslagh wel bemerkias kunde, at hon så wille vtharma Swerighe, at thet aldrigh skulle komma sich til macht vtan altijdh sedhan bliffua vnder