Danmark, än thå at Gudh hade ther om annat i sinnet. Hon betrodde ingen Swensk til at haffua land och lään, vndantaghandes her Abraham Brodherson, som hade Halland och Wärend och noghra få andra, ty hon hade thenna her Abraham mykit för öghon så at han war endeels förmykit käär. Hon loffuade altijdh goot vth, thå hon noghot begierade, Men sedhan hon hade fremiat sin wilia, wardt thet intit hallet. Och än thå at thenna drotning Margaretha högdt beprisat warder aff the Danska, huilkit icke vndrandes är, ty hon stodh alt ther epter huru hon skulle förhöya och förbettra Danmark, Margaretha haffuer icke giffuit the Swenska stoor tilfelle at prijsa henne.Doch haffuer hon icke giffuit the Swenska stoor tilfelle ther til at the skulle stort prijsa henne, ty hon stodh alt ther epter huru the skulle förtryckte och vtharmade warda. Thet moste man doch giffua henne til förenne, at hon haffuer warit en mechta snell och förstondig qwinna, Men hon haffuer icke hafft all sijn rijke lika käär, och är för then skul icke vndrandes, at hennes cröneka warder annorledhes bescriffuen i thet ena rikit än i thet andra. Then ther förtryckt och then ther vphögder warder, the tala icke bådhe eens om honom som thet gör. Hon läät slåå itt mynt här i Swerige, thet man så förachteliga än nw pläghar kalla drotning Margarethes mynt, påå hwilkit mynt hon läät settia thet wapn som naturen henne giffuit hade, i thet hon war en qwinna. Och som en part meena skal thet wara skeedt the Swenska til förachtilse, lijka som hon wille ther med tilkenna giffua, at the som lätes wara mechta män, wore doch vnderkuffuade aff enne qwinno, och thet skulle myntet bewijsa, Men hwar hon så giordt haffuer, thå haffuer thet warit henne sielffuom meera til förachtilse, än the Swenska. Thet war witterlighit noogh at hon war en qwinna, hade ey behöffdz at hon skulle låta thet ledhamoot komma för hwars mandz öghon, som naturen och hennes naturliga förstond lerde henne göma och förskyla, Doch hwad äre hon med sådana stycke innelagt
