Epter thet nw som förberördt är, the Swenske woro i stoor betryckelse, ridderskapet vtharmades med vthreesor, och then meenige man med monga beskatningar och vthgierder, Konungens befalninges män plåghade böndrena.och konungens befalninges men plåghade böndrena vthan barmhertigheet, besynnerligha war en Dansk slotzherre på Westeråårs benemdt Jösse Erichsson, han bedreeff stort tyrannij på böndrena, besynnerliga på them som bodde i Dalerne, så at han läät sombligha vphengia i rööck, och mong annor obequemligh och obarmhertig stycke bedreeff han vppå them, Ther före bleeff på thet sijdzsta en vpreesning och rumoor emoot konungens befalninges män, huilkit så tilgick.
Thå nw the Tydzska och Danska befalninges män hade i mong åår plåghat almoghan och giordt böndrena mykin orett, och inghen war then the kunde sich clagha före, ty konungen wistades alt i Danmark, och läät sina befalninges män betäma med Swerige, thet som vthloffuat war at han skulle wara fyra månade i huart rijke om ååret, war platt förgätitt, och än thå the som orett lijdho offta hade theras bod til konungen, så wederfoors them doch fögho rett, vthan offta öffuer theres skadha wordo slagne oc illa tracterade aff konungens eghna hender, Jösse Ericsson.Men största clagomålen war emoot förnemda Jösse Ericsson, huilkin ther altijdh screff konungen till, och begick thet så mett sin scriffuelse at the som honom beclagade worde intitt betrodde. Så war en man boendes på Kopparberget then ther heet Engelbrict Engelbrictson, han war en liten man til wext, doch snäll och dristigh, och kunde weel tala för sich, Han önkade sich offuer then orett Dalakarlene offuergick, och togh sich thet före, at han wille föra theras claghomål in för konungen, til huilkit han noogh skickeligh war, ty han war i herratienest vpfödder. Han foor til Danmark och beclagade ganska storliga för konungenom öffuer Jössa Ericson, för then stoora orett han giorde them fatiga almoghan i Dalerne,