läät han haffua sådana vthreesor och bekostningar, at the bliffuo platt vtharmade. Men epter thet the Swenske wore nw såå mechtige, at the hade mesta parten aff alt riket inne, ther fore hade konungen ey annor rådh, vtan at han moste jw loffua och sweria them, thet the begierade, huilkit doch icke annat war thet the begierade, vtan at han skulle läta them bliffua widh Sweriges lagh, och thet war han them plichtog. Doch war han begierandes at han motte försee Stocholm, Calmarne och Nyköpung med hwad män honom tektes, och ther woro the Swenske til fridz med, Dog så at the skulle wara Danske eller Norske och icke andre främande men. Och epter theres begieren gaff han them drotzet och marsk, som riket skulle skaffa lagh och rett, Her Christiern Nielson bleff drotzet, och Karl Knutzson bleeff marsk. The Swenske läte konungenom all land och lään vp igen.Och när thetta så skedt war och konungen hade giffuit sin breff ther vppå at skee skulle som the Suenske begiärade, läte the Swenske konungenom all land och lään med the slott the inne hade vp i gen, och han skulle läta alla slotzloffuor stå then herra til handa som eendrecteliga till riket kest och kåratt worde, och bleeff en afftalat sack, så at all owilie skulle affleggias på bådha sidhor. Men strax konungen hade fåt landet frijt in i gen antwardade han slotth och feeste i hender hwem honom tecktes, och achtade inthet thet som vthloffuat eller bebreffuat war. Ther före sende rikesens rådh the godha män aff Danmark som til steedes woro til konungen, och läto förmana honom, at han wille halla thet som vtloffuat war, Och epter thet inthet hielpa kunde, gingo the och sielffue til honom. Men thå the framkommo fingo the icke annat än kort swar, spott och spee, och han sade sich icke wilia wara theras Ja herre. Teslikes kastade han them och thet före med, at Engelbrect aldrigh hade giort honom then skada som skeedder war, hwar ridderskapet hade icke kommit honom ther til, aff huilkin swar the noogh merkia