innan tolff wikur komma och swara them til alt thet the honom til talat hade, eller the aldrig mera wilde haffua honom för theras konung. Och hade mång clagemåål emoot honom, i bland huilkin itt medt thet största war thet at han wille förtagha them theres gambla lagh och frijheet, thet han i alla mottho leet påskina, besynnerliga ther medt, at han hade borttagitt rikesens gambla priuilegie breff, och fördt bortt aff landhet. Men erchebiscop Olaff, ther en snäll och förståndigh man war, stod mykit ther epter med noghra andra aff rikesens rådh, at konungen motte komma til rikit i gen, Doch så at the Swenska motte niuta Swerigis lagh, och thet som så opta vthloffuat war. Och hade the saker nogh ther til, hui the begierade konungen til rikit i gen, i bland huilka war wel en med then högsta, at the sågho huru marskens regemente war fögho annat, än itt inbyrdes krijg och örligh, ther mongh godh Swensk man skemeligha kom om halsen, för ty her skedde then ene vproren epter then andra, och ää skedde ther skada med, ja the Suenska hade dobbel skada och förderff, vtrikes feide med konungen, och inrikis twist och twedrect, så at i then tijden stod ganska illa til i rikit. Och war thet it rätt förespill, huad regemente man skulle förmodha vnder förståndare och höffuitzmen, som icke woro konungar, ty inghen wille lydha then andra, vthan rechnade sich alle lijka godha. På thet sidzsta epter mongh herremöte och beslutningar, kom thet doch ther til, at itt almenneligit herramöte aff all trij riken wart beramat i Calmarne. Ercheb. Olaff förgiffuen.Och thå erchebiscop Olaff skulle fara til samma möte och kom til Nykiöpung, ther wart han förgiffuin i mandelmiölck och bleeff ther dödh. Är nogh troendes, at then som thet läät giöra, förtyckte thet, at han lade sich så mykit vth för konungen, Och thetta skedde anno domini Mcdxxxviij noghot epter Pinsdagha. Men thå the Swenske kommo til Calmarne, mötte them ther nogro få aff Danmark,
