eedher och lyffte. Och thå tijd war, församblades rikesens rådh i Calmarne, men för noghon vproor som konung Christoffer hade aff böndrena i Jutland, kunde han icke komma tijth för Mårs messo tijdh, När han thå kom, wardt han med stoor wyrdhning och äro in taghen i Calmarne. Så droog han til Stocholm, bleeff och ther med sådana pråål och stååt in taghen som ther til hörde, Och all then deel som ther behöffdes thet bestelte marsken. Och thå konungen in fördes, leedde erchebiscopen honom på then ena sidhona, och marsken på then andra. Men monge aff the Swenske som thet sågho sade at marsken war mykit skickeligare til at wara konung än then andre, för ty marsken war en resigh och wel wext man. Sådana tal kom för konungen, och thet mishagade honom stoorligha. K. Christoffer hyllat widh Mora sten och krönter i Vpsala 1441. Strax foor konungen i frå Stocholm til Mora sten, ther bleff han, epter som gamal sidh war, hyllat til Sweriges konung, på Helge Korss apton om hösten, och på Helge Korss dagh wart han krönter i Vpsala, åår epter Christi byrdh Tusende fyrahundrat it och fyratiyo. Och thå slogh han siutiyo ädla män til riddare, Swenska, Danska och Tydzska, Och marsken war then fremste.
Men thå konungen kom til Stocholm i gen, begyntes stoor clagomål emoot marsken, för ty her Christiern Nielson drotzeten clagade swårliga öffuer sin fengelse, och gick honom fast epter, söchte och konungen monga orsaker emoot honom, ty han fruchtade för honom, at han skulle vpweckia landet emoot honom. Och hwar marsken icke hade så wisliga seet sich före, som han giorde, och icke hafft så goda wenner widh handena som han hade, thå hade han kommit om halszen, För ty alt thet godha som honom tilförenne loffuat war, thet war nw förgätit. Thet pläghar sellan henda at then herra som landet tilförenne regerat haffuer, kan stå szäker vnder then herra som epter kommer. Thet seer man med konung Waldemar, konungh Magnus
