han en swår skatt her på landet. Och seglade konungen samma ååret i frå Swerige med en dråpelig skatt, som han ther samman sankat hade, Men thet skipet som skatten war vppå, bleeff borto. Thet illa fååsz, med sorger förgååsz.
Och hade konung Christoffer samma settet som konung Eric, at han satte Tydzskar, Danskom och Swenskom öffuer huffuudit, ther mykin owilie aff kom. Men på thet sijdzsta gingo the Danska och the Swenska endrechteliga til honom, och sade honom alwarliga til, at han skulle öffuergiffua thet Tydzska folket, huilkit han togh illa widh sich, Doch hade han icke annor rådh, vtan han moste fölia theras wilia epter. Christoffer hade itt besynnerliga seet til at förtryckia riddareskapet. Hade han och itt besynnerliga seet til at förtryckia thet Swenska riddareskapet, epter thet han sågh at the drogho icke wel öffuereens, vtan then ene gick then andra effter, och hwar wille gå then andra hans förläning vndan, halp han til med, att then som wille göra them andra skada fick tilfelle ther til, Ther konungen haffuer hafft noghot besynnerligit vpsåt med. Och war thå ingen wijss på sinne förläning, ty at inghen hade henne länger än til tess en annor kom och begierade henne, och huad en begierade thet fick han, doch skulle han dyrtt nogh betala förlänings breffuet i cancelerijt, så at itt breff kostade vnder stundom tiwghu noblar och stundom meer, och ther toogh konungen halff parten vtaff, och gingo förläninganar ofta så hasticht om kring at the woro sex heller otta som ena förläning hade på itt åår, och the woro fåå som kommo til noghon vpbyrdh. Sådana sätt til förläning war icke brukat tilförenne i Swerige.
Och epter thet the wordho på thet sidzsta så monge som clagade öffuer then skada och förderff som konung Erics fetalianer giorde med rooff och brand, ther före nödgades han at tenkia ther noghot emoot, giorde sich så redho med allo macht, hade marsken med sich, och seglade til Gotland. Ther war
