sankat hade, och thå han lågh på sin sotta säng, och vtan twiffuel besijnnade huru han hade warit the Swenska förnäär och hade fördt swåra summor aff theres land, Ther före gaff han och ganska stoort testamente til Swerige. Men thet kom inthit fram, the Danske behöllo thet alt slätt, ther the Swenske högelige clagade öffuer, Och merkte thå wel, som the offta tilförenne bemerkt hade, hwad gagn the hade aff thet förbund som riken emellen giort war, Förbundet war icke all rijken til lijka fördeel. Thå nw erchebiscop Niels fich wetha at konung Christoffer dödh war, bleeff han strax siwk och dödde, Och war samma erchebiscop Niels en ganska lärd man, och hade på konung Erics wegna warit i thet concilio som stoodh i Baseel, och förra än han bleeff erchebiscop, war han biscop i Vexiö. Men thå the Swenske herranar som i Jeneköpung församblade woro hörde at konungen dödh war, skickade the strax twå ther til som skulle stå rikit före, så lenge the wordo förseedde med konung, Och the twå woro her Benct Jönson och hans brodher her Niels, huilkom konung Christoffer och pläghade antwarda rikit thå han foor aff landet, och war marsken Karl Knutzson thå icke tilstädes. Så bleeff och mester Jöns aff Salista, förnemde her Benctz son, vthuald til erchebiscop.
Almenneligit herramöte i Stocholm 1448.Epther thet nw at konung Christoffer dödh war, wart beramat itt almenneligit herramöte i Stocholm Helge Lekama tijdh, ther kom marsken til med, och hade så mykit folk med sich, at han toogh all betzsta husen in i staden, Men her Benct Jönson aff Salista hade slottet inne. När the thå alle kommo til hopa på rådet, och begynte ther om handla huru rikit skulle förseedt warda, kunde the icke komma öffuer eens, för ty en part war widh thet sinnet, at man icke skulle vthuelia noghon konung, förra än all trij rikesens rådh wore församlat, epter som förbundet inne hölt,
