til Rygenwold, och bleeff ther i sijn liffztijdh, Men somblige meena at the Danske förde honom weluilieliga til Pomern. Och än thå at the Danske hade nw faat Wisborg in så hade doch konung Karls folk stadhen och landit inne, och höllo bestalningen fram, med stoor mödho och mykin bekostning. Så församblade thå konung Christiern ganska mykit folck, både Tydzska och Danska som han achtade sich til Gotland med, och sende så her Olaff Axelson fram för sich, at han skulle giffua sich i handel med konung Karls folck, Dachtingan mellen Olaff Axelson och Moens Gren om Gotland.Huilkit han och så giorde, och kom med itt taal folk til Westragarn, ther kom han til taals med noghra aff konung Karls capitenare, besynnerliga med her Moens Gren. Och bleeff ther så dachtingat, at thet skulle stå i dag til Sancti Johannis tijdh så skulle ther innan Påsca eller aldra senast innan Sancti Johannis dag skickas domare til som om Gotland döma skulle, huilkit rikit thet til höra skulle, Ther förinnan skulle the Danske haffua slottet frijt inne, och the Swenske landit och stadhen. Ther med foor thå her Olaff Axelson frijt in på slottet med altt sitt folk, och förde aff skepen all then deel som han behöffde på slottet, och brööt monga aff the Swenskes skantzer borth, Och thå the Swenske sade ther emoot, swarade han at sådana skermer eller skantzer intitt behöffdes, all then tijdh saken war sat i rettgong, och at sådana skedde, sågh her Måens Gren genom finger med, så at nogh merkiandes war, at emellen honom och her Olaff war noghor hemelig handel, som med tijden nogh vthröntes.
Thå nw her Olaff Axelson al ting epter sin wilia vthrettat hade, screff han konung Christiern til, at han oförtöffuat med allo macht komma skulle, Så kom thå konung Christiern med en ganska stoor skeps flota, och ladhe strax inför slottet. Thå the Swenske sågho sich så förrådda warda, hade the sin bodh til konung Christiern, och sporde honom til, om han
