hallas skulle öffuer rijket, ther före at erchebispen fångat war, Men konungen sade ther emoot at han icke hade lätit gripa honom såsom en biscop, vthan såsom en besuoren man, then aff honom land och län hade, och war i then motthon en leekman. Ther til sade han, at erchebispen war en meenedhare, förrädhare, bansman och irregularis, och borde för then skull ingha the priuilegier niuta som fromma och ärligha biscopar the theres ämbete wel förestådt haffua, giffna och vntha äro. Doch satte konungen then saken med någhor besynnerlig spörsmåll inför biscop Kättil i Lijnkiöping, biscop Birger i Westerårs, biscop Cort i Åboo, påuans legat Marinus och Vpsala cappittel som alle thå i Stocholm tilstädes woro, Men the sade sich icke thå kunna swara til sådana spörsmåål, och ther medt fördrögdes tijdhen med then handlen in mooth Alla Helgona tijdh. Och konungen seglade til Danmark, erchebispen fördes och med skip til Kiöpmanna haffn, sattis och ther i fängilse.
Kättil och någhra herrar begynte reesa landet emooth k. Christiern.Thå biscop Kätil hade giffuit sigh ifrå Stocholm, screff han konungen til, at han skulle geffua erchebispen löös och läta honom niuta Sueriges lagh, Men hans scriffuelse wordo inthet achtad. Ther före begynte thå biscop Kättil (sedhan konungen borth farin war) at handla med erchebispens wäner, her Christiern Benctsson och her Dauid Benctsson erchebispens brödher, och her Niels Christiernsson, huru the skulle settia sigh vp emooth konung Christiern. The fingo och til sig her Trotte Karlsson, her Iwar Green och her Erich Nielsson medt någhra andra, Och the begynte huar i sin stadh handla medt bönderna och reesa landet emooth konungen. Och woro thå bönderna snart reeste effter thet the woro illa till fridz med konungen både för the mångha beskattningar skull, så och för the bönder han leeth gripa och i hiäl slå på Helge Andz holman i en feligh dagh, för then skatt skull som them på lagd war. Så kom thå biscop Kätil med the andra
