ther många slachtingar, wel i en heel månat, så gott som huar dagh, och ä bleff konung Christierns folk altijd aff slagitt.
Så hade och Dalerna med meniga landet scriffuit them aff rikesens rådh til, som höllo med konungh Christiern, at the skulle geffua sigh i frå honom, och hade sendt them noghra articlar som the besinna skulle, i bland huilka thet war en med the merkeligaste, at konung Christiern icke war rätth kommen til riket, Ty then menige man som ther om någhot borde tilspord wara wiste ther inthet aff förra än han war här inne i riket. Och förmanade the rikesens rådh ther til, at the skulle öffuergiffua konung Christiern, The sadhe sig wilia haffua konung Karll igen, ingen förståndare sade the sigh wilia haffua, effter thet Suerige hade aff ålder warit itt konungarike, och inthet höffuitzmans döme, heller presta geld.
Thå nw konung Christiern sågh at han icke tess mechtig war, at han kunde slå them aff som honom bestallat hade, vthan at han jw altijd fick skada på sitt folk, på Käplingen fick han besynnerligh stoor skadha, K. Christiern seghlade til Danmark; miste Danabroka 1464.Så giorde han fyra och tiughu skip redho til at seghla til Danmark. Men thå han kom i Stega sund så war ther en hop med bönder för honom, ther miste han itt aff sin besta skip och någott folk, På samma skip fingo bönderna itt baneer thet the kallade Danabroka. Samma baneer sendes strax i läghrett på Nårra malm, och wart vpsat emoot stadhen på Brunka bergh, Och thetta skedde anno domini Mcdlxiiij widh Midsommars tijdh. Och foor biscop Kätil alle stedes om kring landet och hyllade bönderna til sigh, och togh skatten in.
Men sedhan konung Christiern war seghlat ifrå Stocholm och hade lätit ther effter sigh många Danska herramen, som slott och stadh bewara skulle, kom konung Karl widh dyra Wårfru tijdh ther strax effter i skiären, sedhan han hade warit i siw åår, något på thet ottonde i Prytzen. Han hade mong skip med
