Christiern Benctsson theres skep redha til storm, så at the actadhe storma til stadhen på alla sijdhor, Men thå the Suenske som i stadhen woro thet sågho, foor rikesens rådh med borgemestare och rådh i stadhen, strax vth til konunghen och begynte dachtinga medt honom, och gåffuo honom stadhen vp, och the hade allan sommaren warit bestalladhe. Thå nw konungen kom in i stadhen, gåffue the Danske (som ther monge woro) sigh in vppå slottet, Och konungen gik först i byy kyrkionne, sedhan foor han aff stadhen på Nårramalm, och handlade ther medt bönderna, och bleeff aff them hyllat. Foor så åter in i stadhen, gick strax på rådzstuguna och taladhe med them allom som ther til städes woro, widh thetta sinnet.
Kiäre wener i wete wel, at jach är idher rette konung, och jach är nw kommen ifrå Prytzen, ther jach wel förseedder war, effter idhart bodh och breff, riket til vndsettning, och förseer jach mich nw til idher, at j jw wille halla mich för idher konung, och giöra thet idher bör giöra. Jach will hålla idher widh lagh och rätt, och hoppes och jach ey heller noghon tijdh annars giort haffuer. Om mine fogdar och embetzmen haffua annorledes skickat sigh än them borde, Så är thet skedt emooth min wilia, witskap och befalningh, och skola the ther sielffue stå til suars före. Och lät konungen med sitt tall clarliga thet merkia, at han inthet hade brutet ther til at han skulle fördriffuin warda. K. Karl fick in Stockolm och bleff tilsagd huldskap och manskap.Och thå han hade ther ändat thet som giöras skulle, och honom war huldskap och manskap tilsagd, gick han på myntet och bleff ther til herberges, ty han kom inthet på slottet, the Danske hade thet inne. Och war myntemestaren konung Karl ena stora summo peninga skyllig, och hade icke redeligha skickat sigh emoot honom, Men någhra få daghar förra än konungen fick staden in, bleff han dödh.
Så woro och thå ganska monga aff thet Danska ridderskapet qwarre i Stocholm effter konung Christiern,
