warda, är samma breffs innehald her insatt, och är så lydhandes.
K. Karls breff till capitelet i Vpsala om erchebispen.
Käre werdige fädher och wener, Idher minnes wel huru idhar erchebiscop Jöns, någhor åår för än han oss alz tinges fördreff, här i stadhen i Wårfru gilstugu med andra flere, lagligha ther til wunnen wardt, at han och the hade ther med vmgånget, at the thå wille haffua förrådt, dräpit eller förderffuat oss, som vppenbarligha nogh bewijsligitt är. Och förwende erchebiscop Jöns sigh och mongt sin förrömdt haffuer, både i vppenbara burspråk, så och i annor rum, så at han widh fäm åår hade vmgåt ther vm, oss at förrådha och förderffua, för än han thet förrädhelset fulkomna kunde. Och för förnembda erchebiscops Jönses ödhmiuka, så och alla the godha mänz bön, som thå ther när woro, så och besynnerligha therföre at biscop Sigge och capitulares i Vpsala, och capitulares i Strengenes loffuadhe oss tå alle med hand och mun, widh edher och ähro, troo och sanning, at förscriffne erchebiscop Jöns skulle alrigh offtare wara oss til skadha, eller i sådana motto emoott, som han och sielffuer med monga dyra eedher, oss tå ther, och mong sinne sedhan, loffuadhe och swor at wij aldrigh skulle aff honom annat förmodha än fulkomligh och fast troskap, kerligheet och gott, som han och swor, synnerligha och vthi wort maak, på Stocholms huus, icke longt för än han oss fördreff. Ther wij honom sade och vnderuijste, bland flere kosteligh groff ärende, så at oss war sagdt, at wij skulle fördreffne warda, Tå ladhe han sina hender samman, och badh sigh så Gudh til hielp, Jungfru Maria, Sancte Erich konung, och alt himmelrikes herskap, at wij aldrigh skulle fördriffuas vtaff Suerige, emedhan han leffde, och förra än wij skulle fördriffne warda, tå wille han liggia dödh för wåra fötter, och vthgiuta sitt hierteblodh. Få daghar ther effter, i thet samma som wij honom best troodde, och fingom honom wårt öpna breff til wåra godha
