män och kära almogha, lydhandes at the skulle strax
vthdragha oss til hielp och styrkelse mot wåra och
wår rikis fiender, som förnemde erchebiscop Jöns ther
om vnderwisande yttermera wore på wåra wegna etc,
Til huilkin rese både han och flere wårt rådh oss tå
fulkomligha rådde at fara, Tå nödde han wåra godha
män och kära almogha, at fölia honom emoot oss, och
lät strax gripa wåra fogdar, och godha män, och röffua
och skinna alt thet han och hans partij öffuerkommo,
thet oss och the godha män, som medh oss wille hålla,
tilhörde. K. Karls bref om erchebispens förrädelse.Och wordo monge ihielslaghne, synnerliga
i Strengenes, som ther dödhe lågho för hans förrädelse
skul, som i alle wel weten. Och ther vppå at han
tess heller kunde komma wår kära almogha sigh til
hielp och förderffua oss, Thå loffuade han them, och
swor ther dyra eedher vppå, at han aldrigh wille
tagha konung Christiern her in i riket etc, och at han
wille förminska theres skatt, och sedan bestalladhe
han oss i wår stadh Stocholm. Ther budhe wij honom,
och them som med honom höllo, så til, at hade the
welet leydat, och felat oss för öffuerwold och orett,
tå wille wij gånga vth, och giffuit oss i retten för them,
så at the skulle sielffue haffua både warit åkärare och
domare. Thet wille the oss icke tilstädia, doch är
aldrigh förra hördt, at noghor förste eller herre, haffuer
så förbudit sigh för sina vndersåter til retta, och
synnerligha för them, som honom förderffua wille.
Nogh wijste wij, at hade wij kommet til them, thå
hade the dräpet oss, Doch bude wij til, at wi heller
hade dödt vnder theres öffuerwold och orettwijso, än
wij wille haffua rymdt wårt rike. Thå wij förnumme
at oss ingen dagtinghan kunde hielpa, tå hade wij ey
annor kor, än at öffuergiffua wår barn, sysken, frender
och wener, wårt rike, och altt thet wij åtte, och fly
bort i elende. Och strax han hade oss aff riket
fördriffuit, tå togh han konung Christiern in, och giorde
