som förnemda erchebiscop Jöns oss til skuld gaff både
för wår helga fadher påwan, så och här i riket tå han oss
så iemmerligha, oärligha och lasteligha fördriffuit och
förderffuat hade, skal finnas itt sant ordt. Öffuer alt
thetta förscriffna förderff, som han oss, wårt rike och
wårt rikes inbyggiare både andeligha och werldzligha
förra giordt och wallet haffuer, Thå är han åter
inkommen i wårt rike ther han wiste at wij inne wore
och fulmechtige, hyllade han allan wår kära almoga
och lät strax gripa en wår tienare och tagha i frå
honom alt thet han hade med at fara. Och haffuer
här först föruendt biscop Kätil, sina brödher och wener
flere, huilke oss til scriffuo medt wår kära almoga in
i Prytzen, så at the wille anama oss igen, och haffua
och halla oss för theres mectigha konung, som the
och med monga dyra eedher sworit och oss loffuat
haffua sedhan wij hijt i riket komme, som mongom
nogh wetterligitt är, och hördt haffua, at the loffuade
oss wilia wara hulle och troo, och haffua och hålla
oss för theres fulmechtigha konung, them och flere
haffuer han så förwendt at the alle haffua satt sigh
emoot oss, och fölgt honom hijt vp i landet med
härskiold, och haffuer förödt med öffuermotto swåra
gestning så wel prester som almoga. Och tenker än
nu at trengia oss frå wårt rikes rettigheet, styrelse och
welle, Och haffuer han scriffuit wår kära almoga til,
kallandes sig wårs rikes första och förståndare, huilket
herradöme han ey aff oss fångitt haffuer, Och är thet
aldrigh förra hördt at noghor erchebiscop i Vpsala
haffuer hafft eller scriffuit sig vnder sådana titel. Och
huar han haffuer waritt thå haffuer han scriffuit sigh
vnder förnemda titell, och förbudit allom wårom kära
almogha oss at lydha etc, Tuert emoot at som han
sielffuer, och i, wel weten at i någhra domkyrkio här
i Suerige finnas än påwa breff så lydande, at ho sigh
sätter emoot rettan Sweriges konung etc thå är han
i ban aff samma gerning, och inghen haffuer macht at
