lösa honom ther aff vtan påwen sielff. Och weten i
alle wel huru Sueriges lagh vthwijse om slika förrädhare,
som sig sättia onödde och oträngde, med orett, wold
och welle emoot theres retta troo, hulla herra och
konung. Ty käre fädher och wener, bidhie wij edher
at i wilien finna the wägar til at vnderwijsa oss huar
med i wille at retta oss och wårt rike then stoora
och förderffueligh skada vp igen, som wij och wår
crona fångitt haffue aff förnemda erchebiscop Jöns för
idhar löffte skull, redhen och idher vppå at försuaratt
för wår fadher påwan, och andre andeligha etc, at i
wist haffuen thet för sant at erchebiscop Jöns haffuer
onödder och otuungen giort och lätit giöra oss och
wårt rike och alla wårt rikis inbyggiare all thenna
förrädelse och oboteligh, förderffueligh mandråp och
skada, med thet at han oss så fördreff, som förrördt
står, och haffuen doch lijdhit och tilstadt at han thenna
dispensationem med lögn föruerffuat haffuer, och så
ogudeligha och owerdeligha thet helga presta och
biscops embete hanterat och giordt etc. Vppå altt
thetta förscriffna begiere wij idhor wissa oförtöffuat
swar igen.
Til thetta konung Karls breff suarade capitelet, at the hade aldrigh warit med erchebispen i rådh och dådh, huarken i thet som tilförenne eller thet som nw skedde emoot honom. Huar the hade warit någhot tilsporde och hörde, skulle thet inthet haffua så gådt, som thet gick. Thå nw konungen och erchebispen läta så theres breff gå vth i landett, och then ene lät handla och dagtinga med almogan til sitt besta emoot then andra, Boo Tyre moot erchebispens folk.Så lät thå konung Karl sin troo man Boo Tyra dragha vth i frå Stocholm medt en stoor hoop folk. Han fick och en hoop bönder med sigh, och drogh til Vpsala, men erchebispen som war på Arnön, rymde til Westerårs slått som biscop Kätil inne hade, Och her Boo kom til Vpsala och togh biscops gården in, Och thetta skedde hart för Julen. Thå han nw så
