Sida:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


248
Erchebispens folk slogh bönderna och Dalekarlanar utan för Stocholm.

them i selskap, och så wille the til hopa slagitt til erchebispen. Therföre sade tå konung Karl vp then dagtingan igen, och tå daghen war vthe giorde han redho med alla macht, drogh genom södhra port vp åt Long holman och Ledernö, och wille haffua kommit bak vppå erchebispens folk, Men the wordo honom warsse, och mötte honom på ijsen, och slogho honom til baka, så at han miste ther sitt besta folk, besynnerliga bleffuo the Pålackar som han hade hafft hijt i landet medh sigh ther slaghne, och en Pålnisk junkar som heet junkar Nicles. Och än tå konungen war så aff slaghen, och stoorligha försuagatt, så läto thå bönderna och Dalekarlena som kommo dragandes icke för then skul förskreckia sigh, vtan achtade jw komma konungen til vndsetning, Och ther förlät han sigh vppå, och wille inghen then dagtingan vndergåå, som honom dagelighen tilbudhin wart. Erchebispens folk slogh bönderna och Dalekarlanar utan för Stocholm.Thå nw erchebispen och the medh honom woro, sågho at borgarenar i Stocholm stodho så fasta medh konungen, och at han så fast förtröste sigh på bönderna och Dalekarlenar, at han inghen dagtingan vndergå wille, giorde the biscop Kätil, och her Erich Axelsson, som tå och til them kommin war, åstadh med itt stoort taal folk, at the skulle antinghen med godho eller ondo komma Dalekarlenar och bönderna til at gå heem igen, så at konunghen skulle ingen tröst haffua aff them. The giorde och så, ty the bådo slogho och dagtingade med Dalekarlenar, så at the komo them på thet sista ther till, at the drogho hem ighen. Men medan the borto woro, slogho en hop med bönder til erchebispen ther han lågh på malmen, Och ther bliffuo monge slaghne på båda sijdhor. Doch tå bönderna förnummo at Dalakarlanar woro heem dragne, och at biscop Kätil och her Eric Axelsson komo igen med mykit folk, begynte the dagtinga med erchebispen, och gingo sedan heem ighen. Tå nw konung Karl sågh at honom ingen meer hielp eller tröst war på färde, war han til fridz med huadh