effterkommandom, stadligha, fasta och obrotzliga at halla, widh wåra ähro, sanning och godha troo, vtan alla argalist, eller några handa hielperedhe. Til tess mera wisso, och fastare förwaring, läte wij hengia wårt secret för thetta breff, som giffuit och scriffuit är i Stocholms stadh, Onsdaghen nest för Kyndermesso, anno domini Mcdlxv.
I så motto vplät nw konung Karl riket, sedhan han hade i thenna andra gången warit konung i sex månade, och hafft Stocholms stadh inne, än thå han icke fick slottet in, Ty her Ture Turesson hölt thet til konung Christierns hand. K. Karl fick Raseborgh til förläning.Så wardt tå konung Karle Raseborgh med någhon förläning til sagd, Men tå han kom til Finlandz, wardt honom slottet förhallet, ty biscop Kort i Åbo hade thet inne, och han stodh honom emoot, ty han hölt med konung Christiern, och achtade fögho huadh erchebispen och biscop Kätil beslutat hade. Ther hade tå konung Karl när wordet i hiälslagen, och moste så liggia i Åbo hela sommaren öffuer, på stoor kost och täring, förra än han fick Raseborgh in, och så bleeff han ther i någhon tijdh. Men i hurudana förtryckelse han på then tijdh warit haffuer, kan bemercht warda aff itt breff som han screff ifrå Raseborgh til rådhet i Stocholm, ther han beklaghar sich ey förmå betala femtiyo mark, som han skyldigh war, och ibland annor ordh scriffuar han så. Wij haffue förstådt at Hans Helmholt haffuer sagdt vppenbara på idhra rådhstughu i monga werdigha herrars och godha manna närwaru och åhöro, at wij skulle haffua sagdt honom i sommars i Åbo, at wij skulle haffua warit i Suerige igen en fulmechtig konung innan Sancti Michels dagh, som nw förlidhen är, Hoo oss thet haffuer sagdt öffuer, han eller en annan, han haffuer sagdt oss thet med orette öffuer, som ingen godh man etc. Och noghot ther effter fölier i breffuet, wij ärom tyswar så farne vtaff Suerige, at oss lengtar aldrigh effter så at fara tridie sinne.
