skull, eller haffua ther vthi tijdhfördrijff, så är thet så gott oläsit som läsit. Icke haffuer heller gudh som thet rådhet haffuer menniskiomen ingiffuit, at thet som skeedt är skulle vptecknat warda, hafft thet vpsåt ther med, at sådana skulle läsas i then acht, at man skulle allenast ther vthi haffua sina lust och tijdhfördrijff, vtan at man skal ther vthaff beskodha werldennes lopp, fåfengeligheet, och ostadigheet, och huru dieffulen (som är thenne werldennes förste som Christus säger) haffuer här sitt speel, och vpwecker ibland högha och lågha altt obestond, skadha och förderff. Teslikes at wij och ther bredhewijdh skole achta och besinna, at än thå dieffulen kommer alt ondt på gång, och inskiuter alle stedes tilfelle til obestond, Så förtagher doch Gudh honom offta hans ondha vpsååt, och drijffuer sakenne til en bettre ända, en dieffulen medh sitt ondha vpsååt och tilfelle achtat hadhe, på thet wij måge lära giffua gudhi then äro honom bör, och bidhia honom om hielp emoot dieffulen. Thet högsta wij skola giffua acht vppå i alle historier.Thetta är thet högsta thet wij som Christne äre, skola giffua acht vppå i alle Historier, bådhe Hedhniska och Christna, Och när man så läss them så haffuer man gagn och nytto ther aff, och Historien är i sitt rätta bruk.
Men ther noghor wille så seya, Hwad görs thet behooff at man talar och scriffuar på the dödhas mull, och asko, och läter theris breck och feel komma i hwars mandz munn? The äro framfarne, och haffua sin deel borta, Thet wore bättre at glöma theres synder borth än at minnas så på them &c. Ther swarar man så till, Historier eller Crönekor scriffuas icke för theras skull som framfarne äro, och thet som scriffuas bedriffuit haffua, vthan för theres skull som effterkomma, at the aff theris förfädheres leffuerne lära skola, huadh the skola göra, eller hwadh the skola tagha sigh wara före. Så moste bådhe thet onda och thet godha som wåra förfädher bedriffuit haffua, scriffuit
