slott och stadh, segladhe han til Öland, och hadhe skeppar Pining medh sigh, och felte sin ankar widh Norra vdden, Screff så her Steen til och begerade honom til taals, och tå han hadhe fååt giszlan för sigh, foor han vth til konungen. The förlijktes wel, och giorde fridh sigh emellan, och loffuadhe her Steen så tå som tilförenne, at han skulle låta konungenom riket vp. Och bleff i samma reso så öffuertalat, at her Iwar Axelson skulle vpläta her Steen Öland och Borcholm, huilkit han och så vthloffuadhe, än tå han achtadhe thet intet halla, vtan wille segla åt Köpmannahaffn. Men tå konung Hans thet förnam bödh han honom strengeligha, at han skulle fara til Öland och vpläta slottet som sagdt war, Thet skedde och så. Her Steen anamadhe slottet fritt och quitt, och frw Magdalena med sina tienare gick aff medh behåldna håffuor, effter som konung Hans emellan bådha parterna dagtingat hadhe. Iwar Axelson miste all län och bleff dödh en ringa man.Och segladhe så her Iwar åt Danmark, och förwiste sigh doch hwarken om slott eller län, och bleff på thet sidsta dödh en ringa man, Så lycthadhes hans öffuerdådigheet. Men her Steen togh in Stäkaborgh, Raseborgh, och all annor län som her Iwar hadhe tilförenne hafft inne.
Widh then tijdhen war åter påwans legat her i landet, med Romare afflat, och han heet Anthonius Mast. Begynte och tå Ryssanar göra infall i Finland, som the offta tilförenne giordt hadhe, Therföre drogh her Steen titt medh stoora macht til at beskydda then landzendan. Medhan han ther war, kom påwans bansbreff på honom hijt i landet, och bödh påwen strengeligha at erchebispen och the andre bisperna skulle lysa her Steen i ban, för thet han hadhe Örebro borta, som war drotning Dorothees morghongåffua. Doch banlyste bisperne honom icke, vtan han moste haffua sin bodh til Rom på swår kost och täring, och förswara och fördagtinga sina saak för påwanom, emoot them som hans åklagare woro, och waradhe
