emoot rikesens rådh, gingo the heem igen i then gången, hwar til sitt, och ther bleeff inthet meer aff. Men erchebispen bödh jw altijdh thet til at her Steen och rikesens rådh skulle komma tilhopa i wenskap och kerleek, och handla om rikesens wårdande ärende, effter then legligheet som tå på ferde war, ther rikit hade feyde på twå sidhor, bådhe aff Ryssar och Dener. Så war och her Steen på thet sijdsta ther medh till fridz, men han wille icke at the skulle komma med alt theres folk, Och the wille icke komma medh mindre the hadhe theres folk medh sigh. Så reddes the hwar för annan, och ther med komo the intet tilhopa, vtan her Steen hölt sigh in til bönderna, och beklagadhe rikesens rådh, at the wille dragha fremande herskap in i landet, riket til en oboteligh skadha, som tilförenne skeedt war, Men rikesens rådh lät gå sin breff vth i landet och beclagadhe honom at han förde riket i feyde, bådhe medh inlenska och vthlendska. Doch screff jw altijdh erchebispen her Steen til, och begäradhe at han skulle handla wenligha med rikesens rådh, och icke halla sigh så mykit til bönderna, och settia ther medh sinnet vti them, Och badh han, at her Steen skulle besinna thet gambla ordspråket, ther man säya pläghar, Om bönderna skola förlika herranar, tå göra the them lijka såta, och settia them alla widh ändan. Men her Steen höltt jw sitt sinne fram, och tå han förnam at rikesens rådh jw endeligha wille in til Stocholm, och at the komo draghandes widh Sancti Johannis tijdh om sommaren, Her Steen förarghade på erchebispen och rikesens rådh.Så gaff han sigh vth ifrå Stocholm och begynte strax vtan all förwaring förargha på erchebispen, som tå hoffuudet war för rikesens rådh. Han lät skinna Biscopstuna, och lät widh Sancti Johannis tijdh bestalla och affbrenna biscopsgårdhen i Vpsala, lät och så bestalla erchebispen medh någhra andra aff rikesens rådh på Stäket. Biscop Henric i Linköping lät han fånga, och Örebro slott som Swante inne hadhe, lät han och teslikes bestalla,
