åår redh konung Hans sijn Erics gatu, och junkar Christiern hans son, kom emellan Påscha och Pingsdagha ther nest effter til Stocholm, och bleff tå vthwald til konung öffuer Suerige, effter sin fadher. Så förlop sigh regementet vnder konung Hans, at i landet bleeff godh fridh och godh tijd, och war han sielff en from och redeligh man. K. Hans hadhe argha fogdar.Men en part aff hans fogdar woro arghe, och giorde mykit öffuerwold, som war Jöns Falster på Örebro, huilken ther vtan rett och skäl lät vphengia Harald Pletting, som fogde war på Noraskogha, och någhra flere lät han komma om halsen, mera aff haat än rett. Flere sådana fogdar hade konung Hans och, som war Anders Pedersson och andra hans wederlikar, som theres herra woro mera til skadha än gagn med theres strengheet. Ther til woro och någhre aff ridderskapet som begynte få itt mishag til honom effter them icke bleff hallet thet han them loffuat hadhe, icke bleffuo the heller så achtadhe och affholdne, som the hade förmoodhat, tå the honom intogho til rikit för theres herra och konung. Owilien wexte emoot honom.Doch bleeff ingen ting företagin emoot honom, vtan owilien wexte meer och meer, besynnerligha emellan honom och her Steen, til tess han affslaghen wardt i Ditmarsken ther han fick stoor skadha, och bleff mykit förswaghat. Så kom han åter til Suerige, sedhan han then skadhan fååt hade, och kalladhe samman itt herramöte i Stocholm, widh Fastelags tijdh, anno domini Mdi. Ther begynte owilien mykit brista vth, och the Suenske stodho jw altijdh ther effter, at Calmare recess skulle warda hallen, och at en träsel skulle vprettas, ther crononnes renta skulle leggias vthi, thet icke förtärdt worde, så at rikesens skatt icke skulle föras aff landet. Och widh Pingsdagha ther nest effter komo till Stocholm her Steen Sture, her Swante, Heming Gadd electus til Linköping, her Knuth Alffson och Benct Ryning, medh siwhundrat hoffmän, Och konung Hans medh drotningen war vppå slottet,
