och strax Borcholmen in, och bemannadhe thet slottet. Drogho sedhan för Calmarne, belägradhe sigh ther och skutto muren til storm, stormadhe och så någhra gånger, och kunde doch intet skaffa, vtan fingo dödha män och såra, Therföre drogho the aff igen vth i sundet til en holma. Så hadhe och konung Christiern siw hundrat resightygh, som skulle komma folket til vndsetning, som för Calmare lågh, Men för än the fram kommo, war fotfolkit affdraghit. Kom så her Steens folk med Smålenninganar, til slagh medh samma resigh tygh, och ladhe them nidh, så at ganska få vndkommo, och her Åke Bragde bleeff fångat. Sedhan wille her Steen haffua taghit Öland in igen, men the Danske woro honom förmechtighe ther vppå landet, så at han sitt vpsåt icke fulborda kunde.
Enn vnderuisningh kortelighen vtsatt, för huad saker skull, konungh Christiern sagde sigh haffua rätt til at föra örligh och krijgh in på Swerige. Ther och författat är huru samma krijgh haffuer tilgåt vti thet förnemeligaste.
K. Christiern förde örligh in på Swerige 1520.Effter thet nw her Steen och hans wener woro för erchebiscop Göstaff skul banlyste, och riket satt i interdict, och thet achtades inthet, Lät konung Christiern gå vth för rychte, at påwan hadhe begärat aff honom, at han skulle straffa the Suenska, therföre at the icke wille lydha påwans bann och förbodh. Ther före sende han itt weldigt taal gott krijgsfolk til hest, och til foot in åt Suerige, ther Otte Krumpen war höffuitzman före, widh tiugunde daghs tijdh, anno domini Mdxx. Tå her Steen thet förnam, giorde han redho med allo macht, och drogh vth emoot konung Christierns folk, och möttes bådhe häranar widh Boghasund, på Sancti Henrici dagh. Ther bleff tå her Steen som war medh the fremsta i spetzen skuttin i benet, och hans heele häär wardt ther offuer förskreckt och förskingrat. Ther före hadhe tå the Danske framgång,
