troo, som han och sin stadfestelse breff ther på tilförenne vthgiffuit hadhe. Så lät och konungen kalla monga bönder til sigh aff alla landzender i Vpland, och han lät handla, handladhe och så sielff med them, at the sadhe honom huldskap och mandskap til, Och han loffuadhe jw altijd thet vth, at han wille halla them widh Sueriges lagh, priuilegier och godha gambla sidhwenior. Och brukadhe han mykit biscop Mattz och Heming Gadd electus til Linköping, til at handla med bönderna, ty the bådhe woro mykit hörde med them. Och när han leet bönderna fara heem til sitt igen, skenckte han jw gemeenligha twå bönder en tynno salt, och ther lockadhe han monga til sigh med, som ellies inthet hade komet til honom, Och biscop Mattz förskickadhes offta vth i landet til at handla med bönderna. Men Niels Eskilson och Moens Jonson fogde på Westerårs slott, teslikes och Mattz Laurentzson, med monga andra, styrckte jw bönderna emoot konungen, och them som med honom höllo. Så giorde och Swen Höök och Pedher Smedh, the vpwekte Östgöterna til at beleggia biscopsgården i Lijnköping. Närekener föllo til och gripo her Eric Abrahamson, giorde och Moens Jonson en hoop folk åstadh ifrå Westerårs och til Strengnes, och lät skinna och plundhra thet. Christiern handladhe med bönderna, giorde skadha och fick skadha.Och så stodh thet alle städz til i landet, at än doch konungen hade mykit krijgsfolk, hade han doch intet kunnet vthretta. Göra skadha och få skadha motte han wel haffua bekommet, men föröffra hela riket hadhe honom icke mögelighit warit, hwar han icke hadhe hafft så monga aff the Suenska med sigh, the ther förläte sigh på hans ordh, edhar och förplictelse, breff och insigel, ther han och fast meer vthrettadhe med, än med sitt krijgsfolk, thet hwar och en bekenna moste. Intet kunde han heller vthretta med bestalningen, ty stadhen stodh icke til bestormmande, och the som i stadhen woro, hadhe bätre köp på fetalie, än the hadhe i lägret, Therföre bödh han altijdh dagtingan til med
