them som i stadhen woro, och the wille icke ther til. På thet sidsta war konung Christiern förorsakat aff thet som Moens Jonson lät göra i Strengnes, at han lät löpa en hoop med jachter och båtar med folk och byssor åt Westerårs, ther bleff tå slottet beskuttit och bestormat, och Moens Jonson fördes fången til konungen, i lägret för Stocholm, och lät han thet wara kunnogt i stadhen, at han hadhe föröffrat Westerårs, aff huilkin tidhende theres modh bleff någhot mindre, än the hade tilförenne. Men konungen brukadhe all medhel som han kunde, at han motte beweeka them til dagtingan, ty sommaren ledh fram och han kunde intet skaffa, och honom war icke mögeligitt at halla bestalningen offuer wintren, för thet buller skul som i landet war, ty han hadhe icke fååt fitalie. Therföre brukadhe han jw all the sätt han kunde, at han motte få stadhen för wintren, Ty han war eendeles förtwifflat, och förmalediedhe them som honom gåffuo rådh, til at tagha then feyden före, ther han war en förderffuat herre offuer. Wardt honom doch på thet sijdsta rådhgiffuit, at han skulle bruka the Suenska herrar som med honom woro, the ther wel kende woro med them som aff adhelen woro inne i stadhen, Så brukadhe han tå biscop Mattz, Heming Gadd, Erich Ryning och flere. Kom och på thet sijdsta at adhlen som i stadhen war, wardt först bewekt til dagtingan emoot then menigha mandz wilia, Ty borgarenar wille jw intet dagtinga, effter thet them gick ingen nödh vppå. Och bleff sådana buller i stadhen, om dagtinganen, at Heming Gadd som för then skull war inkomen, hadhe aff en som heet Pedher Fredagh när wordet ihälslaghen, Men effter thet at the som ypperst woro i stadhen, wille jw til dagtingan, så moste tå then menige man läta seya sigh. Christiern wan Stocholm med dagtingan.Tå nu nogra daghar om dagtingan handlat war, och alt war offuertalat, förskickades noghre aff stadhen vth til konungen, på en holma widh Walmarsöö. Ther bleeff tå dagtinganen så beslutat med hand och