gyllene flits, och tå han hadhe vthtalat, ladhe han samma kädhe på konungens hals, och togh honom ther med i thet Burgundiska förbundet, och loffuadhe honom hielp och bistånd aff thet heela förbundet, hwar så behöffdes. När tå alt vthrettat war, som ther i kyrkione vthrettas skulle, gick konungen til bordz, och hadhe Suenska, Tydska, Danska til gest, och hölt högtijdh aff sina cröning i tree daghar. Tå nu then högtidhen endat war, om Onsdaghen ther nest effter, begyntes itt annat gestebodh, Tå hadhe konungen alla the Suenska herranar med the Danska och the Tydska försambladhe i stoora salen på slottet. Erchebiscop Göstaff clagadhe på thet offuerwold som honom skedt war.Och hadhe thet så besteldt, at erchebiscop Göstaff gik fram, och begynte clagha offuer thet offuerwold, som honom i förliden år, aff her Steen och hans medhielpare skeedt war, ther Sancti Erics slott war nederbrutit, och på the helga kyrkios äghor war stoor åwerkan giordt, och war thet hans begeran at Stäket skulle vpbyggias igen, och all hans skadhe skulle honom vprettas, then han lidhit hade, Ther gick retzligha hans klaghomål på. Men konungen som thetta så vndersatt hadhe, hadhe annat i sinnet, til at driffua med samma klaghomål, än erchebispen besinna kunde, ty han söchte mångs mans lijff ther med. Och effter thet erchebispen icke stodh så alffwarligha effter theres lijff, som han klagadhe vppå, bleff konungen mislynt på honom, och straffadhe honom sedhan med ordom hårdeligha therföre, så at erchebispen och fruchtadhe sigh. Tå nu sådana claghmål gingo fru Chirstine her Steens effterleffuersko hardt vnder öghonen, baar hon fram thet breff som ther på giffuit war, at Stäket skulle nedherbrytas, och at Göstaff Trolle skulle aldrigh effter then dagh warda kend för erchebiscop, Så hadhe och alle som breffuet vthgiffuit hadhe, besworit sigh så tilhopa at the skulle alle förswara, lidha och vmgella huadh effter komma kunde. Aff then förplichtelse togh konungen tilfelle at rekna them alla för bansmän, som thet breffuet beseglat
