Monghe flere bleffuo affhuggne i Stocholm 1520.Aff menighetenne, the som nampnkunnighe äro, Henric Stråbock, Lambrect Båding, Hans Weser, Simon skreddare, Longe Niels, Pedher Staffanson, Påwel skinnare, Gudmund skinnare, Eric smeltare, Pedher Budde, Anders kötmongare, Mattz tunnebindare, Niels Mattzson, Lambrect bårdskärare och Lasse Hass. Tesse och än tå någhre flere bliffuo affhugne förste daghen.
Men annan daghen ther effter bleff Kätil scriffuare affhuggen och sex eller åtta andre medh honom, Och bleffuo the dödhe kroppanar liggiandes på torget ifrå Torsdaghen in til Lögerdaghen. Och war thet een ynkeligh och jemmerligh syn, huru blodhin med watn och treek, som så åårs wara pläghar, lopp i rennestenanar, nedh aff torghet. Ja, thet war itt gräseligitt och obarmhertigt mordt, så at aldrigh aff noghon första, som christet nampn haffuer burit, är sådana förra skeedt, ther en haffuer så med itt berådt och betenckt moodh gått til, och lätit dräpa så mongha menniskior, vtan doom emoot sina egna eedhar, breff och insegel. Och haffuer konung Christiern icke allenast dräpit them til kroppen, vtan och, så mykit honom stodh til görendes, til sielena med, i thet the så oförwarandes komo om halsen, och icke motte få noghon clerik, som them noghot vnderwijsa motte, til theras sielars saligheet, thet man doch vppenbara mördare, tiuffuar och röffuare i theres yttersta förgynna pläghar. Än tå kroppen warder förderffuat, må doch sielen behållen warda, Men konung Christiern war icke så til sinnes, vtan han wille förderffua bådhe lijff och siel, och gaff inghen tilfelle til at noghot betenkia sigh, til sin dödh. Vtan lät en stoor part aff them tagha aff theres hws ther the woro på theres arbete och intet ondt förmodde sigh, och föras strax på torget, och lät hugga halsen aff them, som thet skedde med Lambrect bårdskärare, then ther stodh och rakadhe, tå han bleff taghen och förd på torget, och Lasse Hass som stodh på torget