ibland konungens knechter, och sågh ther vppå, huru the andre rettadhes, och greet ther offuer, therföre bleeff han inryckt i ringen, och bleeff affhuggen. Och korteligha seyandes, alle komo the obetenkt her om halsen, effter ther gick ingen doom före, som skee borde, Och så dräpa bådhe lijff och siel, är itt gräseligitt mord, när thet rett besinnat warder. Så lät tå konungen Steen Stures dödha lekamen bleeff brend med the andra. vptenda en stoor eeld om Lögherdaghen på Södhramalm, och lät så släpa the dödha kroppanar ther vth, och brenna them vp. Lät så vpgreffua her Steens dödha lekamen, som meer än itt halfft åår hadhe legat i jordenne, med itt spätt barn, och lät them och medh the andra vpbrennas. Her Morten Jonson prebendatus i Stocholm, war tilförenne aff jordenne vpgraffuen, och thet giorde erchebispen. Så wordo nu alle tesse brende såsom bansmän, effter thet the hadhe warit erchebispen emoot, och samtyckt at hans slott wardt nedherbrutit, Men intet recknadhe konung Christiern them för bansmän, när the hyllade honom för sin konung. Icke heller recknades biscop Vincentius och biscop Mattz för bansmän tå the med erchebispen krönte honom, men the skulle brennas som bansmän, Doch Gudh haffuer sådana intet förgätit. Tå nu borgarenar så affhugne woro, wordo alle theres nöklar tagne ifrå theres hustrur, och bleffuo ther gulld, silff, penningar, och alla besta warur vthtagna, såsom förbruttit gotz, än tå at ingen doom war ther om gångin, och hustrunar skulle tå behalla husen på sin part. Och sedhan thenna förra affhugningen skeed war, bleffuo monge affhugne, ibland huilka war Olaff Walram och Erland Esbiörnson, Men the som på stoora torget i galgan dagh frå dagh hengde woro, wiste man icke rettzligha taal vppå, ty galgen war offta full och siellan toom. Och the som hengde woro, woro mest aff the herremäns tienare som affhugne bleffuo, och monge bleffuo vphengde med stöfflor och sporrar, som the