Sida:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


47
Olaff Haraldson gör skada i Swerige.

troo fick stoor framgong, som then Danska Crönekan sägher, ock ther aff tooghs thet vp för en lagh, at twiffuelachtiga saker skulle vthspanas med itt glödhande jern, som här epter skal meera om talat warda. Så skal man här ock weta, at fornemde Olaff Tryggiason war then förste Christen konung som i Norige war, Ty at i hans tijdh kom ther en predikare vthaff Engeland som heet Bernhardus, han predikade ther en tijdh long, ock så toogh konungen sielff doop och Christendom aff honom.

Olaff Haraldson gör skada i Swerige.Teslikes är här merkiandes, at förra än Olaff Tryggiason bleeff konung, war en konung för honom i Norige som heet Harald Grönske, han wardt dräpin här i Swerige. Drötning Sigridh Olaff Skottkonungs modher läät brenna honom vp widh Vpsala, Men huru thet haffuer tilkommet, och aff hwad orsack, thet kan man icke weta. Samme Harald hade en son epter sich som heet Olaff, then man nw kallar Sancte Olaff, han war vnger thå hans fadher dräpen bleeff, och mädhan Olaff Tryggiason hade regementet vexte han vp ock bleeff med tijdhen en weldigh man. Honom mishagade at the Swenske hade Norige inne, ock besynnerliga hade han i sinnet, at hempnas sins fadhers dödh, Ther fore forsamblade han sich itt stortt taal folk, och kom genom Öresund in i östrasiöön med en stoor hoop skip, ock giorde mykin skada på the Swenska som boodde widh siöö sidhona. Han kom och teslikes in i Mäler och giorde allestedes stoor skadha, Men thå han förnam at Olaff Skottkonung giorde sigh redho medt sin skep, gaff han til fluchtene, och kunde så icke komma ther vth i salta siöön i gen som han inlopen war. Ther före läät han widh Agnafitt ther nw ståår Stocholm graffua itt nyyt vthlopp, och thet är nw (til ewentyr) södhra ström, och så kom han sin wägh och gaff sich in til Gotland som Skottkonungenom tilhörde, och beskattade thet hela landet til en stoor summo penninga, bleeff ther wintren