tijdhen wardt laghboken meer och meer forbettrat, Och haffua woro förfädher i fortijdhen hafft monga handa sätt i theres rettgonger. Först hade the thet sätt, at ther twå hade ena sack sich emellen, och icke kunde med skääl och witne vthspanas, hwilken parten rett eller orett hade, thå skulle the slå ther en kamp om, then som thå öffuer handena fick han hade wunnet sakena, och haller then Danska Crönekan inne, at konung Frodhe, hin Fridhgodhe, skulle haffua vthgiffuit sådana lagh. Samma settet seyes än nw hallas i Ryssaland i twiffuelachtiga saker.
Kamp.Och effter thet här warder nw talat om kamper, kan ey wara onyttigt, at man til vitnesbyrd och för selsynheet skull, setter her in then lagh som i kempande på then tijdh brukadhes, ord frå ordh, som i gambla lagböker finnes.
Giuer ᛘ (madher) oqueþins ord manni, þu er ei mans maki, och ei ᛘ i brysti, Jach er ᛘ sum þu, þeir sculu mötas a þriggia wegha motum, Cumber þan ord hauer giuit, och þan cumber ei þer ord hauer lutit, þå mun han wara sum han heitr, Er ei eidganger, och ey witnesbeer, Er hwarti firi man eller kunu, Cumber och þan ord hauer lutit, och ei þan ord hauer giuit, þå opar han try niþingx opp, och merkir han a iorþu, þå se han ᛘ þes werri þet talaþi han ei halla þorþi, Nu mötas þeir baþir, med fulum wapnum, faller þan ord hauer lutit, gilder med haluum gieldum, faller þan ord hauer giuit, Glöper orda werster, tunga houudbani, ligger han i ogildom acri.
Och effter ordhen i thenna laghen äro gammul, och korteligha författat, så wil man giöra her een lithen förclaring vppå, och är thetta meningen at om en manar then andra til kamp medt sigh, och giffuer honom oquedens ordh säyandes, Tu är icke man för tigh, och haffuer icke mans hierta i brystet, Och then andre suarar, Jach är så wel man för mich som tu, Och wissar så honom kampen, The skola thå mötas på en vppenbara platz ther tree wäghar kunna möthas. Kommer then som manade,