och krijgh, och stundom haffua the warit vnder Swerige, och stundom vnder Danmark, och läte bådha parterne sich så tyckia, at the hade ther rett til, och han behölt landen som öffuerhandena hade. Men thenne Amund Sleme gick til och läät leggia råmerkie emellen Swerige oc Scåne, och läät så gå bort then rett som Swenske män hade ther til, hwilkit honom på thet sijdzsta begynte storliga ångra at han så dårliga giordt hade, Ther fore wille han thå tagha thet med weriande hand in i gen som han hade så owijsligha lätit gå sich i frå, Men itt gott spell är snart forseedt, och seent i gen hemtat. Amund Sleme slaghen af Knwt. Han giorde reedho med en mechta stoor häär och droogh in til Scåne, och ther mötte honom hin rijke konung Knwt, och wardt honom offuermechtig, Så at samme konung Amund bleeff sielff slaghen med största parten aff alt sitt folk, widh ena broo som kallades Stångapelle, och ther fingo Swenske män en dråpelig skadha, för theres konungs oforståndigheetz skul. En forstondigh forste, är en besynnerlig gudz gåffua, Men en oforstondogh konung är en landzplågha. Så seer man här tilgått wara, oforstondeligha läät han gå sin rett bort, och oforstondeliga wille han tagha honom i gen, ther hela landet haffuer hafft skadha och forderff vthåff, och ther fore är ey vnder at the Swenske kallade honom sedhan Amund Slema, Ty thet haffuer så warit woro forfädhers sedh at the pläghade giffua theras konungar och förstar wedhernampn aff theres wesende och gerningar. Så kallade the then första konung Eric, hin Wijse, konung Frodhe, hin Fridhgodhe, Eric Wedherhatt, Eric Seghersäll, Stenkil hin milde, Olaff Skottkonung, Kolbrenna, Ladhulåås, Smeeck, och annat sådana, Så kallades och thenne Amund hin Sleme, epter thet han så slemligha försågh sich. Och seer man her clarligha huru frie vndersåterne äro at tala om theres herrars leffuerne effter theres dödh, Ty at så frije som herranar haffua warit till giöra huad them
