Sida:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


70
Slagh widh Olastrum och Sparseter.

Eric Lespe, han war en froom och rettferdigh man, och skaffade hwariom och enom lagh och rätt i rikit. Och han hade tree systrar, Een heet Elin och hennes man heet her Knwt och war en snell och fornumstogh man, och han war aff Folkunga släkt. Then andra heet Märeta och hennes man war her Niels aff Toffta, och war en froom och räthferdig man och hade en son medt henne som heet Abiörn, samma Abiörn hade en son heet Vlff, men Vlffs son war Karll, som war laghman, en booklärd mann. Men the Folkungar stodho mykit ther epter, at theres skylman fornemde her Knwt skulle warda konung, epter thet han war bådhe ferdogh til alla sina lemmar och weltalande, Slagh widh Olastrum och Sparseter.Ther fore begynte the storliga forachta konungen, och kom på thet sidzsta til en openbara feyde och skedde itt stoort slagh emellen them, och konungen i Olastrum, åår epter Christi byrdh tolff hundrade niyo och tiwgu. Ther bleeff konung Eric aff slaghen och flydde til Danmark, och strax hooffuo the Folkungar theres her Knwt vpp för konung i Swerige. Men hans konungadöme warade icke lenge, ty at konung Eric församblade sich mykit folk i Danmark och kom snarliga in til Swerige i gen, och kom så til slaghs med sina fiender widh Sparseter, och fick ther offuerhandena, ty her Knwt the Folkungars konung wardt ther sielff slaghen, med alt sitt betzsta folk. Men Holenger hans son, som en war aff the ypperste i bland Folkunga släkt, flydde in i Gestringa land, doch bleeff han fången, och konung Eric läät hugga hans hoffuud aff, och epter som han sielff begierat hade, wardt han begraffuen i Skogh closter. Och thet rykte gick sedhan vth, at stoor Jerteekn skulle skee widh hans graff, som thet bewijsa skulle at han war en helig man, doch ware ther om huru thet wara kan, gudh är hans domare, Men thet är jw openbart at han war en vprorisk man emoot sina retta öffuerheet, och förde åwoghan sköld emoot sin retta herra och konung, för