godha werior är icke konst, thet kan och en slett bonde göra, Men kunna bruka them, ther hörer konst, mödha och arbete til. Och skal en strijdzman thet besinna, at såsom honom är swerdhet befalat aff gudhi til at straffa ther med the onda och förswara the godha, Så är honom och wisseligha thet med befalat, at han skal öffua sich ther vppå huru han thet bruka skal, Ty at then som ena befalning haffuer han moste jw weta hwad hon kräffuer, och huru hon brukas skal, annars gör han henne icke fyllest.
Osemia emellen Waldemar och hans brödher.Epter thet nw hertog Magnus höldt sitt hoff så skickeliga, hade monge lost och wilia til at tiena honom, och för then skul wexte han meer och meer til, så at konungenom begynte thet mishaga, och kom så en osemia them emellen, ther drotning Sophia och mykit med tilhalp, ty hon war hogmodig och stoorsinnat, och skickade sich icke som en froom förstinna böör at göra, then ther all ting skal leggia til thet betzsta. Vtan hon försmådde så konungens brödher, at hon aldrig wilde wörda sich til at tala itt wenligit ordh med them, och aff rett förachtilse, spott och spee, gaff hon them wedhernampn, så at hon kallade hertog Magnus, Ketzlabötare, epter thet han noghot swarter och magher war, Och Junkar Eric kallade hon, Inte, ther hatet bleeff jw större och större vthaff. Och noghon tijdh tilförenne bleeff konung Eric i Danmark, drotningenes fadher i hääl slaghen aff sinom brodher Abel, och han hade twå ogiffta döttrar epter sich, then eena heet Agnes, then andra Jwtta. Thenna samma Jwtta begynte trengta och åstunda ther epter at hon motte komma til sina syster drotning Sophia, Och än thå at hennes förmyndare stodho ther emoot och wille läta henne komma til sådana gifftermåål som henne höffdes, Så stoodh hon doch widh sitt sinne at hon wille fara til sina syster, och sade sich wilia leffua i jomfrudoms stadhga. Ther fore