26
tarna, som vi gömde åt vår hund Trip … han har inte varit hemma sedan i morse, så han får vara utan, den gatstrykaren. Jag antar att pojken inte är för grätten att äta dem, är du det, pojke?
Olivers ögon började tindra, då han fick höra talas om mat, och som han darrade av iver att få smaka den, besvarade han frågan genast nekande, varpå en tallrik grov, ankommen hundmat framsattes åt honom.
Jag önskar att någon välfödd filosof, vars mat och dryck förvandlas till galla i hans kropp, vars blod är kallt som is och vars hjärta är hårt som järn, hade sett Oliver Twist rycka till sig de läckerbitar, som hunden ratat. Jag önskar att han fått bevittna den förskräckliga glupskhet, varmed Oliver, ansatt av hungerns kval, sönderslet dessa bitar. Det är bara en sak, jag ännu hellre skulle önska, och det vore att se samme filosof förtära en liknande måltid med lika god smak.
— Nå. sade entreprenörens fru, när Oliver slutat sin måltid, vilken hon åskådat under stum förfäran och obehagliga aningar om barnets framtida matlust, har du slutat nu?
Som det icke fanns något mera ätbart kvar, svarade Oliver jakande.
— Följ då med mig, sade fru Sowerberry, i det hon tog en svagt lysande, smutsig lampa i handen och gick före uppför trappan. Din bädd är under disken. Du är väl inte rädd för att sova bland likkistorna, va? Nå, det kan för resten komma på ett ut, om du är rädd eller inte, för det finns ingen annan plats åt dig. Seså, kom nu, och låt mig inte stå här och vänta hela natten!
Oliver tvekade icke längre, utan följde undergivet efter sin nya matmor.
