Därmed drog han sin stol närmare bordet. Och nu sutto båda vännerna med uret emellan sig och väntade under tystnad. Ehuru herr Grimwig ingalunda var hårdhjärtad och i själ och hjärta ogärna ville se sin gamle vän narrad och bedragen, hyste han dock i detta ögonblick en innerlig önskan, att Oliver icke skulle komma igen.
Det blev så mörkt, att man knappast kunde se siffrorna på urtavlan. Men de båda gamla herrarna sutto fortfarande tysta med klockan emellan sig och väntade.
XIII.
VISAR HUR MYCKET DEN MUNTRE GAMLE JUDEN OCH FRÖKEN NANCY HÖLLO AV OLIVER TWIST.
I den mörka salen på en ruskig krog, belägen i den smutsigaste delen av Lilla Saffron Hill satt en man ruvande över ett tennstop och ett litet glas, starkt luktande av brännvin. Han var klädd i sammetsrock och bruna knäbyxor, och även vid den sparsamma dager, som fanns i lokalen, skulle vilken erfaren polisman som helst i honom igenkänt Bill Sikes. Vid hans fötter satt den vitraggiga hunden, sysselsatt med att växelvis blinka med sina röda ögon åt sin husbonde och slicka en stor, färsk skråma vid nosen.
— Håll dig stilla, ditt fä! Stilla, hör du! utropade herr Sikes. Huruvida han var försjunken i så viktiga betraktelser, att de stördes av hundens blinkningar eller hans känslor blivit så upprörda av hans funderingar att de för att lugna sig behövde all den lindring, som kan hämtas från att sparka ett oskyldigt djur, må lämnas därhän; vad orsaken än må ha varit, så blev resultatet en spark och en svordom, varmed hunden samtidigt undfägnades.
Hundar äro ju i allmänhet icke benägna att hämnas de oförrätter, som deras herrar tillfoga dem, men Sikes
