Som sammanfattning af hvad vi ofvan anfört, kunna vi därför, såsom ett af de första villkoren för de norrländska skogarnas framtida bestånd och rationella vård, yrka: att de slag af skog inom Norrland, hvilka vi hafva kallat skyddsskogar, ställas genom speciallag under statens skogstjänstemäns omedelbara vård, med absolut utstämplingstvång för afverkning och obligatorisk nyplantering eller sådd, där ej tillräcklig naturlig återväxt finnes.
Ofvan har jag sökt antyda, hvilka delar af Norrlands skogar företrädesvis och med nödvändighet fordra ett kraftigt och omedelbart skydd; därmed har jag dock ingalunda velat säga, att den öfriga delen af skogarna, eller de »vanliga skogarna», får efter godtycke och utan inskränkningar afverkas. Tvärt om, äfven de vanliga skogarna fordra skydd och rationell vård[1] men på ett annat och för staten mindre dyrbart sätt än skyddsskogarna. Äro då dessa vanliga skogar nu under så rationell vård och hafva de genom skyddslagar ett så lämpligt skydd, att skogarnas framtida bestånd med det ungefärliga värde, de nu hafva, är betryggadt, och att de lämna sina ägare, så väl staten som enskilda, den skäliga vinst, som de kunna och böra lämna med bibehållet kapitalvärde? Jag tror icke, att så är förhållandet, och
- ↑ Visserligen hoppas vi, att den dag skall komma, då hela Norrland är så tätt bebyggdt och medvetandet om skogens värde och rätta vård så allmänt spridt och djupt rotadt, att inga skogslagar behöfvas, men ännu äro vi dess värre fjärran från en sådan tidpunkt och måste därför med skogslagar söka skydda skogens bestånd åt efterkommande.
